NIA hit och dit!
Idag har jag provat något som jag aldrig gjort förut - nämligen NIA träning. NIA står för Neuromuscular Integrated Action och är ursprungligen från USA på 80-talet. En kollega frågade om jag hade lust att haka på och varför inte. Utan att veta mycket om NIA alls men med erfarenhet av aerobics, yoga, zumba, Taichi så gick jag dit med viss förväntan om bra och kul träning.
Dansstudion som vi skulle vara i låg en 30 minuters promenad hemfrån och som vanligt när man kommer in i dessa Shanghai byggnader och man ska upp några våningar så möts man av en ganska sunkig miljö. Det ska helst vara rätt skitigt och nedslitet och så var det här också. MEN när man klev in i dansstudion på fjärde våningen var det som en ny värld öppnades. Stora, fräscha, vitmålade danslokaler med högt i tak och stora spegelväggar. Vi möts av Alexandra som ska vara vår instruktör, en brunbränd tyska med rött hår med tight färgglatt linne och svarta jazzbyxor. Barfota, skulle vi vara visade det sig.
Vi, i det här sammanhanget, står för fem medelålders tanter (mig själv inräknad). Vi var inte lika "sexigt" klädda, utan såg mest ut som vi skulle på Friskis & Svettis medelpass. Passet började ganska bra med lite enklare rörelser som uppvärmning, en blandning av aerobics och yoga. Allt var i sin ordning. Men sen tog Free Dance delen vid. Nu var det fritt dansande, i uppmaning om att utnyttja hela rummet, svänga med höfter, veva med armar och gärna också ligga på golvet och sprattla. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta och jag måste erkänna att jag flera gånger tänkte att antingen är instruktören påtänd eller så skulle jag behöva vara det för att kunna "släppa loss".
Denna "dans frigörelse" pågick säkert 30 av 60 minuter och räckte gott för att starkt ifrågasätta en eventuell fortsättning av NIA träning. På vägen hem blev jag nästan arg över att någon kunde förstöra ett säkert bra koncept av träning och när jag nu har läst på mer så inser jag att det var precis vad som hade hänt idag. Kanske får jag kanske ändå ge NIA träning en chans till och sen får jag ändå vara nöjd med att de 100 rmb jag betalade för passet gick till Heart for Hearts välgörenhetsarbete.
