Ubud - Bali på riktigt!
Det var med blandade känslor vi satte oss i en taxi på onsdag förmiddagen för att åka till Ubud. Att lämna havet och lugnet för att utforska det "riktiga" Bali, var vi verkligen laddade för det? Om vi inte var det innan vi satte oss i taxin så blev vi det på den 2,5 timmes resan till Ubud. Taxichauffören bjöd på fantastiska skratt och överraskningar på vägen.
Vårt första stopp var en batik "fabrik" där man visade hur de vackra batiktygerna tillverkas. Därifrån kom vi med varsin Udeng i handen, dvs den typiska Balinesiska mössan som alla män bar på huvudet. Vårt andra stopp var för att se hur Luwak kaffe tillverkas. Luwak kaffe anses vara det finaste (och dyraste!) kaffe du kan dricka. Eftersom processen innefattar att bönorna ska ätas upp av sk Luwak djur, fermenteras i deras magar för att sedan komma ut hela igen och därefter torkas och rostas, malas och bryggas så kan man ju förstå att det blir dyrt. Men det var också så himla gott. Naturligtvis blev den en liten påse malet Luwak kaffe med hem.
Luwak Ubud Villas var namnet på resorten vi skulle bo och gissa om taxichaffisen hade roligt åt att vi skulle "sleeping with Luwaks". Luwak djur är som en aggressiv blandning mellan katt och iller så mysigt var kanske inte det han såg framför sig direkt. Men "vår" villa visade sig vara superläcker, med cool inredning och egen pool. Jag tror jag upprepade ungefär hundra gånger att "så här coolt har jag aldrig bott" den eftermiddagen. Jag var inte riktigt lika upprymd när jag skulle sova och ljuden från skogen utanför var skrikhöga, grodor, apor, fåglar, ödlor - vi tror det var grodor! De små geckoödlorna visste vi höll sig bakom tavlan och de kunde ju omöjligen låta så högt!
Ubud är känt som "art village", dvs väldigt mycket konst och hantverk i byn och området runt omkring. Det är också känt för sin apskog. I Sacred Monkey Forest Sanctuary bor hundratals Macaca apor (eller som de också kallas Balinese long-tailed monkey). Vid ingången beskrevs regler som att inte bära plastpåse (eftersom aporna lärt sig veta att en plastpåse oftast innehåller spännande mat), inte ha händerna i byxfickorna (för då tror de att du gömmer något), inte titta aporna i ögonen och inte börja bråka med dem om de sätter sig på dig. Vi följde naturligtvis reglerna och fick en härlig timme i parken där apor badade i vattendragen, kissade turister i huvudet, stolt visade upp sina babyapor och snodde folks vattenflaskor. Svetten rann i den 30-gradiga värmen och vi längtade tillbaka till den svalkande poolen. Även våra kompisar fick sig ett svalkande bad på sin utflykt genom Ubud den eftermiddagen.
Vår sista dag på Bali är nog den som satt mest spår i våra minnen. Vi hängde på en cykelutflykt som innebar 3 timmars mountainbike nerför, från en utsikt vid vulkanen Mount Batur, genom balinesiska bostadsområden med sina hinduiska tempel, genom risfält, förbi kvinnor som dekorera tempel, gräver diken, bär cement, odlar ris och örter, och män som tillverkar vackra träsnidningar till byn där en av de mest kända risterrasserna ligger, Tegalalang. Skolbarn hejade och tjoade på oss när vi kom rullande och rätt som det var befann vi oss i en hinduisk procession av pojkar och män. Alla var klädda i vita tröjor/skjortor och blå/vit rutiga (tänk Hästens sängar!) saronger runt höfterna. De var hundratals som gick genom risfälten och vi kunde bara njuta av att ha fått möjligheten att se detta. Det blev en aning surrealistiskt när en av männen i gruppen bar en tröja med Dolce & Gabana tryck på eller när "Glassmoppen" kom farande genom klungan med sin lilla truddelutt till glasslåt och sålde glasskula i fralla.
Nu är den söndagkväll och vi har haft en dag hemma för att tvätta och komma i ordning inför skola och arbete imorgon. Bali kommer ligga högt upp på listan över bästa semester-resor och jag hoppas jag någon gång får återkomma till denna fantasiska ö med härliga människor.
