En ny (men kortlivad) karriär har börjat
I höstas, under ett av skolans informationsmöte, pratades det om elevernas projekt som skulle genomföras och hur viktiga dessa var osv. Nördig som jag är satt jag och tänkte "undrar om elever och lärare har/får kunskap inom projektledning på vägen eller om projekten förväntas genomföras ändå". Efter mötet kunde jag inte annat än att fråga och rätt som det är hör jag mig själv säga "jag har jobbat 15 år som projektledare så säg till om ni vill ha hjälp".
Det utlåtandet blev startskottet på min nya lärarkarriär (!). Under fem tisdagar här i vår utbildar jag Grade 10 studenter (dvs 16-17 åringar) i grundläggande projektledningstermer. De ska förstå vad en aktivitet, projektleverans, begränsning, beroende och risk betyder när man planerar ett projekt. Idag fick de göra en övning där de skulle planera en cykelweekend med kompisar. Det blev intressanta diskussioner om cyklar, hotellbokning, pengar, föräldrar och väder.
Jag fascineras av några elevers engagemang (och några andra elevers totala oengagemang). De lyfter fram bra och värdefull input och frågor och jag gillar att det blir en dialog snarare än att jag står och mässar. En av de stora utmaningarna är nämligen att få eleverna att upprätthålla fokus 30 min innan lunch. Det gäller att hålla dem så aktiva som möjligt så tankarna till mat läggs åt sidan en stund.
Lärarkarriären blir kortvarig. Behovet från skolans sida är begränsat när det gäller mitt kompetensområde, projektledning, och dessutom är det ren samhällstjänst från min sida (dvs ingen lön) och det är inte hållbart i längden. Men det är väldigt kul att prova på och även jag lär mig på vägen, kanske inte om projektledning men om tonåringar i en internationell miljö.
