Recycling på kinesiskt vis
Första månaden i nya landet avklarad. Rutinerna för vardagen börjar komma på plats. Nu behöver vi inte ägna hela helgerna åt praktiska bestyr och IKEA-besök.
Vi har haft lite svårt att vänja oss vid att slänga allt avfall osorterat. Det har gjort lite ont att slänga glasflaskor, aluminiumburkar, plast och kartong i vår enda sop-påse. Men det finns verkligen inget alternativ. Sverige är verkligen långt framme på det området och Kina halkar efter.
Men, därmed inte sagt att det inte finns sortering och återvinning, för det gör det. En hel industri faktiskt. Ute på gatorna i kvarteren där vi bor och jobbar rotas det runt ibland soptunnor och säckar (så man får tänka efter vad man slänger).
Det sorterade avfallet köps sedan upp av ambulerande skrothandlare. Några av dem är helt nischade, t ex kartongmannen eller frigolitmannen. Andra är lite mindre noggranna och köper upp lite av varje. De här ambulerande uppköparna kör runt på gatorna med sina trehjuliga gamla el-cyklar. Mer eller mindre trafikfarligt. Det är en fascinerande syn att stå vid en trafikerad korsning och se frigolit-mannen komma med sin minst sagt överlastade cykel (säkert tre meter hög) och kryssa fram mellan bilar och lastbilar.
Hela den här återvinningen lär vara otillåten, men myndigheterna ser mellan fingrarna. För även om det luktar illa på gatorna och det ibland verkar bli slagsmål om riktigt ”värdefulla” sopor, så är det ett system som fungerar.
